mimmie larsson

Idag är det pizza i matsalen. Troligen den enda orsaken till varför jag gick till skolan idag.

Har precis haft matteprov, hoppas på g. För er som inte har förstått det riktigt, så går jag och matte inte så bra ihop. Inte naturkunskap heller för den delen. 

Men nu sitter jag i biblioteket och panikar inför naturkunskapsprovet imorgon. Egentligen så har vi ett stort prov om någon vecka, men jag bad om att få dela upp provet så att jag tar första delen imorgon. Men så smart som jag är så glömde jag bort det, så jag började plugga inför det igår. Mitt liv är inte det bästa just nu.

 

Jag har aldrig sett mig själv som den typiska tjejen som fnittrar åt allt, tänker tjejiga tankar om killar, bryr mig mer om kläder och skor än det inre, ni förstår nog. Ändå finner jag mig sittandes här och tänka sånna löjliga tankar att jag blir rädd för mig själv.

Vad hände med "strunta i utseendet, se det inre"?. Skärpning Mimmi, du har inte tid med att vara löjlig nu. Du måste plugga. Men ändå är det otroligt hur självförtroendet kan vackla så mycket, och hur en person kan få en att tänka så löjligt.

Tro det eller ej, men jag trode att min vecka skulle bli lugn. Men ack så jag hade missbedömt min situation. När jag hoppar in i vårt klassrum på morgonen (som stank av gamla bullar, kaffe och te) så kom allt fram. Detta är vad jag kommer att underhålla mig med denna vecka:

Skriva engelskt tal
Läsa engelskbok och svara på frågor
skriva min "lektion" och ge min lilla sammanfattning till min idrottslärare. 
Läsa i min svenskabok och svara på frågor
Blogguppgift
Läsa klart religions papper och svara på frågor
Plugga Naturkunskap
Plugga matte (prov imorgon, tjiiihoo)
Plugga religion inför seminarium
Plugg filosofi inför seminarium
Rätta till min rapport så jag kan skicka in den till svenskan.

Är ganska så säker på att det är något i historia också, men det blundar jag lite för nu.

Jag som ville spela Maplestory (vet du inte vad det är? Klicka här!)

Egentligen ska jag inte klaga, det har jag inte tid med. Men en sak måste jag få klaga på, min svenskabok.

Eftersom att den är känd och ska vara den första naturalistiska eller realistiska romanen, så tror man ju att den ska vara.. Rolig. Iallafall intressant! Men nej nej, istället så skriver författaren om hur ett hus ser ut i ca 5 sidor. Inte lätt att hålla sig vaken. Vad jag vet är att den handlar om en kvinna som gifter sig med en man, men som sedan finner sin man tråkig och börjar längta efter äventyr. Så hon kommer att vara otrogen, men jag har inte kommit till den delen än. Så nu skriver han på i alla små detaljer han kommer på, om hur hus och olika gårdar ser ut, och jag vill bara att delen då hon hittar någon annan ska komma. Give me some action!

Hoppas den blir bättre, för den är inte kort precis. Undrar ni vilken bok det är? Madame Bovary av Gustave Flaubert. Uttala det som ni vill, jag lovar att säga i slutet om den är värd att läsa eller ej. Kanske borde man göra det oavsett.. Det är ju trots allt den första realistiska romanen!

Att skriva är en utav de få saker jag göra för att uttrycka mig. Det ultimata sättet att uttrycka sig på (enligt mig) är att dansa. Tyvärr kan man ju inte dansa sig fram på gatan, i alla fall inte i Gävle. Så när jag inte kan dansa så får jag skriva för att uttrycka mig. Jag har fått för mig att jag brukar skriva noveller och att jag älskar det, men egentligen så har jag ju bara skrivit typ tre noveller och en mängd pinsamma mininoveller från lågstadiet. Finns nog bara en novell jag är nöjd med, och den skrev jag i 1:an, den handlade om en drake som hette Robert. Tyvärr är ju den fantasin borta nu, så novellskrivandet har jag nog lagt på hyllan.

Men dikter kan jag skriva… brukar jag tänka tills jag läser mina gamla dikter och skrattar så tårarna rinner. Jag kan nog skriva dikter, men jag kan knappast använda mig utav dikter för att framföra mina synpunkter eller känslor.

Jag skriver texter. Bara texter, inga dikter, inga noveller eller annat storslaget. Jag skriver helt enkelt texter när jag ska förmedla något. Jag skriver texter lite här och där, på bloggen, på toalettväggen, på ett papper någon har glömt på tågstationen, i ett worddokument som aldrig blir sparat. Så förmedlar jag mina åsikter och tankar.  

Om jag skulle skriva om något så tar jag ofta inspiration från egna erfarenheter, så om jag skulle skriva om sorg, så skulle jag inte välja i form utav en novell eller en dikt, för jag tycker inte att orden räcker till. Om jag ska sätta en etikett på hur jag ska skriva sorg, så blir det för många regler så sorgen kommer inte fram. Det blir mest ett patetiskt försök att avbilda mina känslor. Ungefär som att ge Munk en lortig kladdkrita som är sönder och be honom måla Skriet på en asfaltsväg. Det blir inte bra. Så för att få ner min sorg i ord, måste jag få flyta fritt. Skriva vart jag vill och när jag vill utan att tänka på hur jag skriver, vad som får vara med eller inte få vara med. Bara skriva.

Har just kommit hem från bion, jag Josefine och Olivia tittade på Breaking Dawn. Jag hade inte stora förhoppningar på filmen, då jag jämför allt med böckerna. Dom tidigare filmerna har varit lite av en besvikelse, men den här var faktiskt riktigt bra! Absolut inte bättre än böckerna, men ändå bra för at vara en av filmerna :)

Så till er alla från mig, läs böckerna och se sedan filmen. Det kommer värma ditt hjärta :)

Nu är jag hemma från vår lilla Humkväll som vi hade idag för att få ihop pengar till vår studieresa. Det gick jätte bra! fika, lotter, pepparkakshus och mycket mer blev sålt, hur mycket vi fick ihop är inte säkert än men runt 5000 kr - hell yeah!

Nu är jag död. Så jag ska sova och hoppas på att jag tar mig upp imorgon för ännu en skoldag <3

Men tack klassen för en underbar  kväll!

Mästerverk av: Mimmi, Olivia och Lisa.

Om ca 3 minuter ska jag gå till Östby för att hålla i mina dansklasser. Ja, jag ska gå. Med datorn, förstärkaren och allt annat skit jag har. Vanligtvis så klagar jag inte på en promenad, men jag brukar faktiskt få skjuts dit. Och nu är det värre, för jag är sjuk. Halsen bränner, snoret rinner och huvudet bankar. Tjoho, dansa dansa <3..

Idag har jag varit i Borlänge på en dansledarutbildning, väldigt givande. Har en massa idéer och många nya kontakter. Är helt slut nu tyvärr, och jag måste skapa lite dans till mina småsötadansare imorgon.

När jag skulle åka tåg hem från Borlänge, så kom jag på att jag inte hade pengar löst, bara på kortet. Så jag skyndar mig till tågvärden och frågar om dom kan ta kort, självklart säger hon, men inte ditt kort. Ja, mitt kort suger, jävla maestro.

Men hon är då supersnäll och säger att det är lungt, vi skickar bara en faktura! Så hon börjar skriva lite på en fakturalapp, så frågar hon om jag har ID... Och det har jag ju inte.. Så frågar hon hur gammal jag är.. Och då är jag för ung.. Det hela slutar med att jag får åka gratis från Borlänge till Sandviken - det tyckte jag var rusktigt snällt!

Kan ju tilläggas att det var tågkompaniet Tåg i Bergslagen, inte SJ eller X - trafik..

Snart åker jag iväg till mina smådansare, dom har faktiskt blivit väldigt duktiga! Idag ska vi börja på dansen som dom ska uppvisa om 4 ggr - alltid nervöst på uppvisningen, hur ska föräldrarna reagera? Men det kommer nog gå bra, hoppas jag.

Sen ska jag hem och packa för min egen träning som jag har kl 5 - 6, och sista träningen 7 - 8. Där någonstans ska jag försöka klämma in en liten te-stund med Thomas. Vi får se hur det går :)

Måste också plugga klart matten och skriva klart min historiarapport. Och skriva upp en planering för idrotten, för jag håller i nästa idrottelektion så då får klassen prova på lite House med inslag av Vouge/Waacking :)))))))



Karl får stå för bilden idag - Karl Noremo

Här kommer ett riktigt klagoinlägg. Men jag är trött på att alla tar mig förgivet, och på alla gamla människor som kallar oss för lata ungdomar.

I stora drag så går jag i skolan 5 dagar i veckan från kl 09.0 - 16.00 (stooora drag.). Efter skolan pluggar jag ca 3 - 4 timmar. Ca 1 timme innan / på tåget och resten före och innan middag. På helger blir det ca 2 timmar, om det är prov nästa vecka ca 4 timmar/ helg. Det är ungerfär 45 h/ veckan. Det är 5 timmar mer än ett heltidsjobb.

Men trots detta så har jag faktiskt ett liv också. Då planerar och jobbar jag inför vår studieresa till Egypten. Jag håller i planeringen inför en underhållningskväll, låter inte så mycket men det är mycket planeringstid som går åt. Sen dansar jag också. Förr dansade jag 12 ggr i veckan, det är ju helt omöjligt nu så det blir ca 4 h/ i veckan istället.

Och nej, efter det här så är jag inte klar. Eftersom att när man bor i Ockelbo, så går typ hela studiebidraget åt till tågpengar - för att ta sig in till Gävle. Och när man väl är i gävle så måste man ju äta något osv, osv. Så mina pengar går till mat och tåg. Därför har jag börjat jobba, och det gör jag på söndagar som barndanslärare. Och på allt detta, så försöker jag desperat att hålla kontakten med mina vänner och försöka föra ett sånt normalt tonårsliv som möjligt.

Så, när jag väl kommer hem efter en dag som jag nu har beskrivit, så kanske ni förstår att jag inte blir så glad när jag också ska laga mat hemma, städa och tvätta. Så ja, jag får ganska så ordentliga humösvägningar och utbrott när någon ber mig att duka eller plocka ur diskmaskinen. Bättre blir det inte när folk då klagar på att jag är lat och slarvig. Min planering förstörs ganska så kraftigt när extrauppgifter hemma också ska göras, eller extrauppgifter från vissa lärarkandidater (vars uppgifter inte har stått i kursplaneringen).

Så nej, jag är inte lat eller arg på dig när jag inte svarar i telefonen eller då jag inte har tagit undan mitt glas från soffbordet. Jag har bara en hel del annat att tänka på.

Och en dag ska jag le, utan att behöva kämpa.