mimmie larsson

Efter att ha brytit ihop x - antal gånger sliter mamma nu ur naturkunskapsboken ur mina händer. När tårarna faller och huvudet snurrar på ett sätt som omöjligt kan vara naturligt, så måste något vara fel.

Jag är inte en naturare, jag är en humanist. Kan någon förklara varför jag då läser Naturkunskap B?

Jag borde läsa på mitt tal.
Jag borde läsa i min bok.
Jag borde plugga på naturkunskapen.

Jag borde göra mycket.

Istället för att göra alla dessa borden, så sätter jag mig ned med en kopp te. Drömmer om att jag är sjuk och tvingas stanna hemma från skolan. Tyvärr har jag aldrig en sådan tur, så jag ställer klockan på 05.30 och lägger mig i soffan för att somna.

Jag är så otroligt opepp på allt. Alla planer för helgen tycks blåsa bort, och jag står kvar själv.

Imorgon blir det seminarium på filosofin och religionen, för första gången känner jag mig väldigt oförberedd och förvirrad. Senare blir det sista träningen med dansgruppen innan dansuppvisningen på lördag.

På söndag blir det uppvisning med barndansen, och sen är allt slut. Om man bortser från skolan.

Vet inte riktigt varför jag gör det här inlägget, jag måste få av mig min opepp någonstans..

Idag är det pizza i matsalen. Troligen den enda orsaken till varför jag gick till skolan idag.

Har precis haft matteprov, hoppas på g. För er som inte har förstått det riktigt, så går jag och matte inte så bra ihop. Inte naturkunskap heller för den delen. 

Men nu sitter jag i biblioteket och panikar inför naturkunskapsprovet imorgon. Egentligen så har vi ett stort prov om någon vecka, men jag bad om att få dela upp provet så att jag tar första delen imorgon. Men så smart som jag är så glömde jag bort det, så jag började plugga inför det igår. Mitt liv är inte det bästa just nu.

 

Jag har aldrig sett mig själv som den typiska tjejen som fnittrar åt allt, tänker tjejiga tankar om killar, bryr mig mer om kläder och skor än det inre, ni förstår nog. Ändå finner jag mig sittandes här och tänka sånna löjliga tankar att jag blir rädd för mig själv.

Vad hände med "strunta i utseendet, se det inre"?. Skärpning Mimmi, du har inte tid med att vara löjlig nu. Du måste plugga. Men ändå är det otroligt hur självförtroendet kan vackla så mycket, och hur en person kan få en att tänka så löjligt.

Har just kommit hem från bion, jag Josefine och Olivia tittade på Breaking Dawn. Jag hade inte stora förhoppningar på filmen, då jag jämför allt med böckerna. Dom tidigare filmerna har varit lite av en besvikelse, men den här var faktiskt riktigt bra! Absolut inte bättre än böckerna, men ändå bra för at vara en av filmerna :)

Så till er alla från mig, läs böckerna och se sedan filmen. Det kommer värma ditt hjärta :)

Mästerverk av: Mimmi, Olivia och Lisa.

Här kommer ett riktigt klagoinlägg. Men jag är trött på att alla tar mig förgivet, och på alla gamla människor som kallar oss för lata ungdomar.

I stora drag så går jag i skolan 5 dagar i veckan från kl 09.0 - 16.00 (stooora drag.). Efter skolan pluggar jag ca 3 - 4 timmar. Ca 1 timme innan / på tåget och resten före och innan middag. På helger blir det ca 2 timmar, om det är prov nästa vecka ca 4 timmar/ helg. Det är ungerfär 45 h/ veckan. Det är 5 timmar mer än ett heltidsjobb.

Men trots detta så har jag faktiskt ett liv också. Då planerar och jobbar jag inför vår studieresa till Egypten. Jag håller i planeringen inför en underhållningskväll, låter inte så mycket men det är mycket planeringstid som går åt. Sen dansar jag också. Förr dansade jag 12 ggr i veckan, det är ju helt omöjligt nu så det blir ca 4 h/ i veckan istället.

Och nej, efter det här så är jag inte klar. Eftersom att när man bor i Ockelbo, så går typ hela studiebidraget åt till tågpengar - för att ta sig in till Gävle. Och när man väl är i gävle så måste man ju äta något osv, osv. Så mina pengar går till mat och tåg. Därför har jag börjat jobba, och det gör jag på söndagar som barndanslärare. Och på allt detta, så försöker jag desperat att hålla kontakten med mina vänner och försöka föra ett sånt normalt tonårsliv som möjligt.

Så, när jag väl kommer hem efter en dag som jag nu har beskrivit, så kanske ni förstår att jag inte blir så glad när jag också ska laga mat hemma, städa och tvätta. Så ja, jag får ganska så ordentliga humösvägningar och utbrott när någon ber mig att duka eller plocka ur diskmaskinen. Bättre blir det inte när folk då klagar på att jag är lat och slarvig. Min planering förstörs ganska så kraftigt när extrauppgifter hemma också ska göras, eller extrauppgifter från vissa lärarkandidater (vars uppgifter inte har stått i kursplaneringen).

Så nej, jag är inte lat eller arg på dig när jag inte svarar i telefonen eller då jag inte har tagit undan mitt glas från soffbordet. Jag har bara en hel del annat att tänka på.

Och en dag ska jag le, utan att behöva kämpa.

.. när man bara måste krusa hela sitt hår? Jag har den känslan nu.

Lovet är nu igång, och jag är som vanligt fullt uppbokad. Jag som skulle ta det lugnt.

Imorgon åker jag till Gävle för att handla lite med Jonathan, sedan ska jag stå på torget med Olivia och ha loppis för att tjäna pengar till klassen. Sedan hem igen för att planera och koreografera till söndagen - för då börjar barndansen! Det ska bli jätte kul att sätta igång igen, men jösses vad jag är slutkörd. På söndadkväll ska jag också ta en liten tur runt mitt kvarter och hämta upp pantburkar. Så.. det är min helg..

Min lata sida vinner jämt nu för tiden. Jag har prov på fredag, men ändå så fortsätter jag att skjuta upp pluggandet. Men vad ska man göra när desperate housewives går på tv:n och en påse ostbågar ligger bredvid mig?

Känner att jag skulle behöva gå ner och gymma lite, spela hulken framför spegeln. Nej men seriöst, tränar mest armar och rygg för poledancen (jag har typ jämt tränat ben förr genom dansen, men aldrig armar) men nu känner jag att jag borde börja träna lite ben också.

Det bästa med att gymma (förutom kakorna efter träningen), är nog stretchingen efter. Det är så skönt att få sträcka ut sig. Synd bara att det är så kallt nu att jag måste träna med halsduk och vantar. Haha.  

Visste ni att det finns en låt som heter Peanut Butter Man? <3

Jag mår så sjukt illa. Men jag har inte magsjuka (även då känslan är lika), jag kan äta, men jag kan knappt gå utan att allt snurrar runt, min mage bubblar upp och ner. Vad är jag? Typ, en magsjukling som vill och kan äta.. Vad jag än är, så gillar jag det inte. Blev tvungen att gå ner vid halv 3 på natten och dricka samarin som en galning och sedan stirra in i en vägg för jag kunde inte lägga mig ner.

Jonathan är här nu, han ligger och sover bredvid mig i soffan, sötplutten. Jag hoppas jag blir bättre, för vi ska till far min i skogen och fika.

 

Idag blev jag lite deprimerad, jag hade nämligen glömt bort att vi har naturkunskapsprov nästa vecka. Naturkunskap är inget som kommer naturligt för mig då jag knappt kan säga att jag någonsin innan gymnasiet hade en seriös no- lektion. Så nej, en atoms uppbyggnad är inte lika enkelt som t.ex. ett muffinsrecept. Det är galet mycket svårare. 


Så nu när spanska provet är över, religionen nästan snart är klart och när filosofin blir klar imorgon så får jag ändå inte vila. Hade jag kommit på det här tidigare så hade jag börjat plugga NK för minst två veckor sedan, nu har jag knappt två veckor på mig. 


Men, då är det ju sån tur att jag bakade äppelmuffins och fryste in förr. Så när dessa situatuiner kommer så är jag ändå beredd. 

 

Jag var helt inställd på att jag tillsammans med en kompis från klassen skulle åka till Karlstad på fredag, men tydligen är det på torsdag! Det är skapar kaos i min planering, det blir att jag får plugga på tåget helt enkelt.. Det kommer ju gå... bra. Måste också skjuta upp min tandläkartid för typ tredje gången..

Känner hur stressen kryper runt min nacke