mimmie larsson

Jag gillar böcker. Böcker är min underhållning, lite tragiskt kanske, men jag gillar det. Förra veckan läste jag ut två böcker (jag läste tre samtidigt, lite förvirrande men det gick!), det var in the skin of a lion och Hungerspelen. Båda böckerna var fantastiska, men i det här inlägget väljer jag att skriva om Hungerspelen.

Det hela började en trevlig kväll i Stockholm, mysipys hos en kille som heter Max tillsammans med en massa andra människor. En tjej där började prata om en bok, och jag kunde verkligen se hur det lyste i hennes ögon, den där glimten som säger "jag har läst en helt otrolig bok och jag vet inte hur jag ska förklara det". Så då visste jag att Melissa Marr och Michelle Read fick hoppa ner några steg på trappan och ge plats åt Suzanne Collins.

Sagt och gjort, jag reserverade boken på Gävle bibliotek och efter någon dag fick jag ett mejl om att boken var här. Jag började grina vid sida 32. Det hela är så gripande och det var svårt att föreställa sig att det skulle vara framtiden, då det beskrevs som en fattigdom som bara fanns för länge sedan.

Boken tar inte första plats, den borde ha gjort det - men det är något som ligger ivägen. Den saknar inte något, det är något den har för mycket av - men jag vet inte riktigt vad. Men för gudsskull läs den! 2012 blir den film, läs den innan du ser filmen.

döm inte boken efter omslaget.