Redovisning första dagen



Så idag började skolan igen, jag sitter just nu i klassrummet och har precis slutat svenskan, den sista lektionen för dagen.

Dagen har innehållit en inlämning och en redovisning av några böcker. Vi har läst gamla böcker från olika epoker, och idag redovisade varje grupp sin bok. Ska jag vara ärlig så verkade ingen särskilt rolig. Som den bokmal jag är, så känner jag mig lite hemsk att säga något sådant - jag menar inte att de andra grupperna presenterade dåligt eller något sånt, men böckerna verkade faktiskt inte vara intressanta. Dom är säkert väldigt djupa och värda att läsa, men något jag läser för att jag vill? Nej. 

Efter att ha läst olika klassiker och andra "gamla" böcker, så kan jag säga att jag inte gillar dom. Förutom de tre musketörerna, den var bra. Jag gillar hur dom ser ut, lite slitna och nötta. Det är nog för att det faktiskt var dyrt med böcker förr - det var vackra saker. Nu är det mer en lite pocketbok som man slänger ner i väskan lite slarvigt, inte alls lika fint och mysigt som de gamla böckerna. 

 

och en gång förr eller senare, om några månader eller 10 år, skall de ändå bli ett och älska som ödet vill, ty de är födda för varandra



Min svenskabok har tagit drastiska omvändningar. Den börjar så ofantligt tråkig, med extremt långa beskrivningar av allt men nu har den på något sätt faktiskt blivit lite mer intressant.

Det är ju en gammal bok, det märks tydligt på språket som används och från ett historiskt perspektiv (så som att dom trycker ner judar och kvinnorna jobbar i hemmet), och som jag har skrivit förr så är det faktiskt en naturalistisk/realistisk bok - så vad mer än en massa detaljerade beskrivningar borde jag ha förväntat mig?

Orsaken till varför jag tycker att boken har blivit bättre är för att jag har kommit in i delen av boken som handlar om kärlek, förbjuden kärlek. Som den obotliga romantikern jag är så kan jag inget annat än att falla pladask. Jag hoppas att inte den naturalistiska delen ska krossa den romantiska, då blir jag sur på riktigt.

Att skriva



Att skriva är en utav de få saker jag göra för att uttrycka mig. Det ultimata sättet att uttrycka sig på (enligt mig) är att dansa. Tyvärr kan man ju inte dansa sig fram på gatan, i alla fall inte i Gävle. Så när jag inte kan dansa så får jag skriva för att uttrycka mig. Jag har fått för mig att jag brukar skriva noveller och att jag älskar det, men egentligen så har jag ju bara skrivit typ tre noveller och en mängd pinsamma mininoveller från lågstadiet. Finns nog bara en novell jag är nöjd med, och den skrev jag i 1:an, den handlade om en drake som hette Robert. Tyvärr är ju den fantasin borta nu, så novellskrivandet har jag nog lagt på hyllan.


Men dikter kan jag skriva… brukar jag tänka tills jag läser mina gamla dikter och skrattar så tårarna rinner. Jag kan nog skriva dikter, men jag kan knappast använda mig utav dikter för att framföra mina synpunkter eller känslor.



Jag skriver texter. Bara texter, inga dikter, inga noveller eller annat storslaget. Jag skriver helt enkelt texter när jag ska förmedla något. Jag skriver texter lite här och där, på bloggen, på toalettväggen, på ett papper någon har glömt på tågstationen, i ett worddokument som aldrig blir sparat. Så förmedlar jag mina åsikter och tankar.  


Om jag skulle skriva om något så tar jag ofta inspiration från egna erfarenheter, så om jag skulle skriva om sorg, så skulle jag inte välja i form utav en novell eller en dikt, för jag tycker inte att orden räcker till. Om jag ska sätta en etikett på hur jag ska skriva sorg, så blir det för många regler så sorgen kommer inte fram. Det blir mest ett patetiskt försök att avbilda mina känslor. Ungefär som att ge Munk en lortig kladdkrita som är sönder och be honom måla Skriet på en asfaltsväg. Det blir inte bra. Så för att få ner min sorg i ord, måste jag få flyta fritt. Skriva vart jag vill och när jag vill utan att tänka på hur jag skriver, vad som får vara med eller inte få vara med. Bara skriva.


Tragedi blir komedi


Jag känner att jag har varit lite dålig på att skriva här, så tänkte uppdatera lite.



I torsdags åkte jag och en vän från min klass iväg till Karlstad för en träff med alla spetsutbildningar. Det var både upp och ner, men i slutändan var det faktiskt riktigt bra.



För inte så länge sedan var jag och min klass på teater, vi tittade på Shakespears ”Kung Lear”. Jag ska erkänna att trots mitt intresse för teater och skönlitteratur så är det inte många verk jag kan som William har skrivit. Men innan teatern så fick vi lära oss lite om teatern, det är en tragedi då en kung ska dela upp sitt rike till sina tre döttrar. Men det blir bara elände och som i de flesta tragedier så dör de flesta i slutet. Shit vilken hemsk teater tänker ni kanske, men den här var faktiskt inte så hemsk. Det var tre personer som gjorde hela teatern, och dom hade gjort om tragedin till en komedi. Alla dog fortfarande, men dom skojade till allt. Dom blev till exempel landsförvisad till Hofors.. haha. 



Dom improviserade väldigt mycket, ibland nästan för mycket – det syntes i andra akten. Första akten var extremt rolig och jag skrattade så ofantligt mycket. Ibland kunde jag skratta fast jag inte fattade skämtet – för alla andra skrattade. Det smittade liksom av sig :)


Sen blev det en liten paus och då kom tröttheten över mig. Så när jag satte mig ner igen så ömmade rumpan och huvudet var så trött så jag kunde lika gärna ha lutat mig tillbaka och tagit en liten tupplur. Kanske var det mitt trötta humör som gjorde andra akten så seg, men det var liksom inte roligt längre. Folk skrattade fortfarande, men jag ville bara ställa mig upp och säga ”sluta improvisera och håll er till manus så vi får åka hem!”. Lite som när man är på ett möte och är supertrött och folk fortsätter att prata om saker som man inte behöver prata om.



En sak jag verkligen störde mig på var hur mycket skådespelarna drev med publiken. Det kan vara roligt första gången, men 10:de gången? Nej. Till exempel så ”pratade” dom med en gammal gumma och två barn väldigt ofta, och ibland blev skämten så grova så att om man var en känslig person så skulle man ha tagit illa upp. Jag vet att om skådespelarna hade pratat med mig så som dom hade pratat med tanten så hade jag känt mig lite ledsen och faktiskt lite förolämpad. Och grejen är den att dom visste ju faktiskt inte vem personen i publiken var, så då vet dom ju heller inte när dom gick över gränsen…



Ändå uppskattar jag nog deras sätt att visa en ny synvinkel på William shakespears verk, borde verkligen läsa/se mer utav honom.  




hahahahahahahaha gud vad långt det här blev! Ni som läste det här borde få en muffin.


"(..) Kom och ligg med mig!"

Ni vet hur man brukar säga att den nya musiken aldrig kommer att slå den gamla musiken, som The Beatles? Jag tror det är lite så med litteraturen också.


Antikens litteratur (skriftliga som muntliga berättelser) har alltid ett sådant djup i sig, det är berättelser man kan sitta och läsa flera gånger om och alltid hitta en ny mening. Vad har vi nu då? Katarina Von Bredow – sex är allt ungdomar tänker på. Måste jag ens jämföra dom?


Vad jag gillar med antikens ”djuphet” är nog att den är djup på så många olika sätt.


”du älskar mig, Myrrine? Kom och ligg med mig!” Citatet är taget från Lysistrate skriven av Aristofanes, han skriver om att kvinnorna i Athen har fått nog av kriget och genom sexstrejk ska dom få männen att sluta kriga. Det här är ju så kul! Han påminner lite om Jane Austen som lyckas förolämpa människorna i sina berättelser, men på ett sätt som gör att man kan skratta åt sig själv. Han dumförklara egentligen kvinnorna lite, men det är ändå så ofantligt roligt så jag kan inte ta illa upp.


” Ingen är här och försöker med list och våld slå ihjäl mig!”


Det här citatet är taget ur Odysséen skriven av Homeros där Odysseus och hans män hamnar i den enögda kyklopens grotta. Odysseus lurar kyklopen att han heter ”Ingen”, så när Odysseus och hans män attackerar kyklopen och han ropar på hjälp, så säger kyklopen att ”ingen är här”, det är min humor! Det här är till skillnad från Lysistrate mer fantasy, men ändå så himla djup. Hela Odysseus resa kan tolkas olika, det finns så många olika händelser som kan vara metaforer och andra tolkningssaker. Jag har i alla fall väldigt svårt att hitta
berättelser som dom här i dagens bokhandel..  



ooups



hej igen!

Min svenskalärare påpekade idag på vår svenskalektion att man måste ju ha citattecken vid citat. Så jag rättar nu föregående inlägg, det ska ju självklart vara så här:

"Jag har dansat i ca 8 år, och började tävla vid 13 års ålder. Jag har tävlat i bland annat SM i både disco och hip hop. Men jag kände mig inte riktigt hemma på tävlingarna så jag gick tillbaka till att bara uppträda."

Det citatet är taget från mitt CV :)

Här är jag


Hejsan!

För alla er som inte har hittat hit förens nu, så tänkte jag presenterar mig lite.

Jag heter Mimmi Larsson och mitt liv kretsar just nu för det mesta runt skolan och dans. Jag studerar på Vasaskolan i Gävle med inriktning Humaniora, det är en spetslinje där vi specialiserar oss i bland annat historia och religion. Vi läser mycket engelska också, vilket jag tycker är jätte bra då jag gillar språk (dock inte spanska, har väldigt svårt för det). Läser ni lite mer på bloggen så kommer ni märka att vi har väääldigt mycket plugg, och att jag inte har mycket tid kvar av min fritid när alla läxor är klara.



Jag har dansat i ca 8 år, och började tävla vid 13 års ålder. Jag har tävlat i bland annat SM i både disco och hiphop. Men jag kände mig inte riktigt hemma på tävlingarna så jag gick tillbaka till att bara uppträda. Just nu dansar jag mest och helst på Poleandfitness studio, där dansar jag Poledance som också är min favoritdans, något jag verkligen rekommenderar!


Förutom dans och studier så är jag en nörd för choklad och promenader och självklart mysiga kvällar med kompisarna.


Det är just det här jag bloggar om – dans, studier och livet. Jag har bloggat i lite mer än 1 år nu, och syftet med min blogg från början var att alla mina vänner skulle kunna ha koll på mig när vi alla började i gymnasiet och lämnade varandra. Likaså skulle mina vänner skaffa blogg så jag kunde ha koll på dom, men nu tror jag vi dock bara är tre kvar som bloggar… (4 egentligen, men två underbara människor slog ihop sina söta små huvuden och skapade en blogg: jodas.blogg.se)



Jag på Poleandfitness! Älskar min "det här är asjobbigt med jag måste le ändå - min"


the real deal


Jag har nu fått en inblick i hur det är att leva som en elev på Humaniora. Förra terminen/året gjordes alla inlämningar och läxor någon dag innan dom skulle in, det blev som ni kanske förstår väldigt stressigt. Jag blev överarbetad flera gånger och skolan kändes ofta som en plåga. Det blev att jag relaterade skolan och humaniora med stress och mycket arbete. 
     Nu lägger jag faktiskt ner tid på att planera. Jag är för första gången i tid med att plugga till ett läxförhör, och jag har inte panik trots att vi har ca 8 läxor/inlämningar/läxförhör. Då kan man ju fråga sig varför? Är det för att jag kanske har blivit lite mer vuxnare under sommaren? Kan hända, men jag tror att det är för min nya "expanding file".



Det är som att jag har fått en ny personlighet, en mer ordningssam och strukturerad personlighet. Helt underbart!

Modern svenska



Hej alla som hittade hit.

Min svenska och engelskalärare är inte som alla andra lärare. Hon är mer modern, hon hänger med. Vår nya svenskauppgift är att starta en blogg (eller skapa en ny kategori) för svenskan. Där ska vi skriva blogginlägg som kommer att bedömmas av henne. Tycker jag var väldigt påhittigt!

Så nu kommer det en ny kategori, Svenska. Jag kan välja att be henne bedömma hela bloggen, inte bara mina inlägg på Svenska, men dom är ju inte precis igenomtänkta eller grammatiskt rättade. Men jag kan ju inte få minus för min slarviga svenska, bara plus om jag har lyckats bra med något inlägg.. 

RSS 2.0