text 2.

Jag kommer aldrig förstå din lilla tankebana.
Så många tankar, men det verkar tydligen vara rött ljus bland dina hjärnceller. Det blir inte grönare för varje drink du tar. För varje piller.

Du fortsätter ditt liv, och jag mitt.
Men vem är jag att titta ner. Vi lever våra liv i två väldigt olika perspektiv. Men när smällen kommer, vilka är då kvar. Kan du högt och klart säga att dina vänner står kvar, utan att gå upp i falsett?


En natt, ett löfte. Med mina händer uppe, troende på din falska röst.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0