mimmie larsson

Wictor Björklund

Pianokonsert

Det vi visste om konserten var att Björklund skulle jämföra olika pianospelare samt ge en bild av hur vi idag påverkas av dom.

Ett bra koncept, men innan vi satte oss i stolarna i den lilla salen med scenen och pianot framför oss så visste vi faktiskt inte mycket om hur han skulle framföra sin konsert – mer än att han skulle spela piano.

Med mig hade jag min pojkvän Jonathan, som själv spelar piano. Jag som inte är så kunnig inom musikvärlden fick förklarat av Jonathan att Chopin och Tchaikovsky är två kända pianospelare. Men detta fick också Wictor fram på ett väldigt bra sätt.

Björklund satte upp hela föreställningen på ett organiserat sätt, med jämna mellanrum pratade han om stycken han skulle spela, om skaparen av stycket och vad skaparen försökte meddela med låten. Han jämförde också låtarna med hur dom uppfattas idag, många olika perspektiv som fick låtarna att bli mer intressant.

Efter en inledningen och ett annat perspektiv på låten så spelade han också ett stycke av den, och med ett stort leende på ansiktet lämnade han alltid pianopallen för att presentera ett nytt stycke.

Med ett välformulerat tal fick han med lätthet fram en bild av vad låtarna betyder och har betytt, och självklart också själva skaparnas liv. Med ett formellt språk med inslag av personliga ord så som ”maffig” skapade han en seriös och originell konsert.

Jag har bara en sak att klaga på – och det är ljuset som endast lyste upp pianot. Det gav en mycket mäktig känsla, men när Björklund talade så har han också en vana att gå runt på scenen – en sak jag uppskattar då det ger mer liv på scenen – men då försvann ljuset från honom och han stod i skuggan.

Konserten är uppskattad och jag kan säga att ni som inte var där har missat något.